Jag skriver sporadiskt men ändock. Hösten har kommit och med den nya rutiner, nytt jobb och nya saker som ska hinnas med och passas in i bilden av mig själv. Det tar ganska mycket tankekraft och tid och lämnar ganska lite över för matlagning eller bloggande.
Jävligt gott och jag har kommit att växa ihop ganska bra. Vi har en bra grej på gång efter nu ett och ett halvt år. Intensiva faser har varvats med smärtsamma uppbrott och nyfunnen passion. Förälskelsen har kanske lagt sig, men jag känner en djup kärlek. Det låter kanske lite weird att prata om en blogg såhär men liknelsen funkar för mig. En person, en relation, kan vara någonting tillfälligt i ens liv oavsett hur intensivt lågan brinner just då och där i stunden, men det är det som finns kvar efteråt som spelar roll. Det är de relationerna som kommer att bli en del av ens liv. Vi är där nu Jävligt gott och jag och det känns bra.
Hösten har kommit på och med den så väcks på nytt min urge efter grytor. Det kommer bli mycket grytor på bloggen här framöver. Mjäkmagade har varnats!
Det här receptet är en hyllning till min vän Zebulon von Z som något otippat men helt och hållet välförtjänt här om veckan gick och vann Vardagsmaten.se:s tävling om Sveriges bästa vegorecept. Här är orginalreceptet. Han har lobbat hårt för det chilenska köket och det talar lite småilla om mig att det krävs något sån’t här för att jag defacto ska ta tag i det, men här är vi nu. (Till mitt försvar ska sägas att jag faktiskt lagade protos con riendas under perioden som bloggen vilade, så det kanske kommer ett recept på det någon gång också..). Jag har modifierat det lite för jag ville göra det till ett långkok och verkligen gillar tomat.