Det finns några få recept som jag ofta undrar varför de inte är mer kända än vad de är. – Varför lagar inte alla det här? Jämt? Är det någon sorts världsomspännande konspiration med syfte att hålla de bästa recepten hemliga ifrån den stora massan? Man börjar ju undra.
Jag åt panerad och friterad fetaost för första gången för dryga tre år sedan på en tapasrestaurang i Lund, och det var verkligen en uppenbarelse. De serverade fyra smala fetaostpinnar som panerats i ströbröd och sedan friterats i olivolja. Till det hade de en söt aprikos- och apelsinmarmelad. Jo, det låter lite weird, men om ni tänker på det så är det ju inte alls så långt ifrån hur man äter ost med kex till efterrätt. Sötman balanserar ostens syra perfekt.
När fetaosten dessutom tillagas så blir dess syrliga smak mildare och sötare, även om den behåller smaken och delar av sin karaktär. Konsistensen blir också mjukare och krämigare, samtidigt som paneringen ser till att den fortfarande håller ihop. Resultatet blir en krämig smakbomb som balanserar syra, sälta och sötma allt i ett krispigt skal av olivoljekrispig panering.
Okej, ni fattar? VARFÖR äter inte alla det här så ofta de kan?! Det måste vi ändra på.
