God fortsättning på er!
2015 har börjat ganska så långsamt här hemma hos oss. En och annan tripp ut ur huset för att köpa förnödenheter eller för att träffa en och annan vän, annars spenderas större delen av tiden lekandes med klossar på golvet eller tittandes på Netflix.
Det ger dock ganska gott om tid för att fundera och planera inför det kommande året. Inte för att jag nödvändigtvis kommer att göra allt det jag funderar på, men det känns ändå som att 2015 kommer att bli the shiet. Jag har flera ganska stora planer för bloggen, men vi får väl se vilka som förverkligas och inte;) Jag ska inte avslöja för mycket, men låt oss iaf säga att jag är väldigt tacksam över att så många av er har hittat hit under åren, och jag vill försöka göra mitt bästa av den uppmärksamhet jag fått för att få fler att äta vegetariskt. 2014 har bjudit på en del nysatsningar i form av en ny look för bloggen, boken, affischerna och radiosnacken, så det kanske kan ge er en liten feeling 😉
Men men. En annan väldigt rolig grej är att jag nu under jul och nyårshelgerna slog ett så helt crazy besöksrekord så jag knappt trodde att det var sant. Det här med att skriva riktade temainlägg för matglada högtider är uppenbarligen en ganska bra idé. Dagen innan nyårsafton hade jag hela 3927 besök, vilket slår mitt tidigare besöksrekord med över det dubbla! Perioden mellan den 21 dec och 1 jan var dessutom så välbesökt överlag att det knuffade upp mig till plats nummer åtta på MyTastes matbloggstopp!
Så, för att fira detta, (och för att sluta skryta, men va fan det här är ju min blogg, jag skriver vad jag vill!) så bjuder jag här med på min piece de la resistance från nyårsmiddagen. Smörbakt blomkål med trattkantarells-sabayonne och fetaost. Stulet/inspirerat av den helt enormt goda blomkålen de serverar på restaurang Luzette som VM-kocken Tommy Myllymäki tagit fram. Metoden att smörbaka blomkålen kommer ifrån hans nya bok Grönsaker: Tillbehör och garnityr. Min egna twist var helt enkelt att byta ut Luzettes karl johan och getost mot trattisar och feta, för jag hade chèvre chaud som förrätt. Men i övrigt har jag försökt att komma fram till ett slutresultat som skulle vara så likt som möjligt. Hoppas ni gillar det, jag tyckte att det blev nästan lika gott som på restaurang, vilket jag blev mycket nöjd med! 🙂
