Hej!
Det här inlägget har legat och spökat i min att skriva korg i snart en månad nu, och äntligen har jag lyckats anamma både ork och tid till att få det gjort (på Gotlandsfärjan på väg till Orlando’s Jamaican där jag är nu). The Big New York Vego Burger Test!
I slutet av maj lyckades jag och min tjej ÄNTLIGEN ta oss iväg på den där sjukt efterlängtade och väldigt uppskjutna stora drömresan till New York. Hon fick den i födelsedagspresent för fem år sedan, men sedan dess har det lyckats komma barnafödande, flyttande och en massa annat emellan. Men nu hade vi varken ursäkter eller hinder kvar, så resa blev det!
Matentreprenör som jag ju är nu förtiden så kunde jag dock inte försitta ett så fantastiskt tillfälle till att förkovra mig själv, så i reseförberedelserna ingick ett frenetiskt googlande och runtfrågande för att försöka hitta de absolut bästa burgarhaken i NYC. Till det hela hörde nämligen att jag dels är smått sjukligt besatt i jakten på den perfekta vegoburgaren, och att vi dessutom skulle vara i The Big Apple den 28 maj vilket råkar vara den internationella burgardagen! Kunde ju inte bli bättre!

Tyvärr var vi bara där i typ fyra dygn så jag hann inte testa allt som stod på min lista. Men här nedan kommer en lite närmare recension av de ställen jag lyckades besöka.
Först dock en kort lista på andra ställen som jag blev tipsad om men INTE han besöka själv. Kan vara bra för alla er andra hungriga själar på väg over seas!

• By Chloé – Ett veganskt fik/lunchrestaurang med två eller tre olika restauranger runt om i NYC, som är berömda bland annat just för sina vegoburgare. De tar dock inga bordsbokningar, och när vi åkte förbi en av restaurangerna vid 14 tiden en fredag var det kö ut på gatan, så var beredd på det!

• Pickle Shack – Verkar vara ett riktigt schysst pubhak med fokus på lokala bryggerier, picklade grejer och vegokäk!

• Organic Burgers – Även detta verkar vara ett nice place med bra recensioner från bland annat NY Times.

Nu till mina recensioner dårå.
Shake Schack, 8th avenue

Det första ställe vi gick till, bokstavligen en halvtimme efter att ha klivit av flygbussen från Newark Airport, var Shake Schack – McDonalds fett mycket coolare (och verkligen bättre på alla sätt och vis) lillebror, som gjort sig ett enormt namn i burgarkretsar de senaste åren. De verkar hyllas unisont som en av de bästa nya kvalitetsburgarkedjorna i världen (lite som vi har Phil’s och Prime burgers här hemma i Stockholm). Självklart var jag tvungen att se what all the fuss was about. Och att stället dessutom bara låg 500 meter från vårt hotell gjorde det hela gjutet som ett förstahandsval på jakten efter NYC:s best vego burger.
När vi kom dit så var det en viss kö, men inte så farligt. Man beställde vid en kassa och hämtade upp maten på upprop som vanligt på ett burgarhak. Jag insåg dock senare att vi hade tur, för när vi skulle gå förbi igen vid lunchtid samma dag som vi skulle åka hem så var det kö ut på gatan…

Jag beställde (så klart) deras berömda shroomburger, en stor lemonad och deras cheese fries. Shroomburgaren är bland det svulligaste jag har käkat typ ever tror jag. Två stycken panerade och friterade portobelloburgare med ost mellan sig, ihopklämda som en tjock biff. Ni kan se själva på bilden.
När man tog en tugga så oozade osten ut och svampsmaken kom tydligt igenom. Kombinationen mellan det småsega brödet, den knapriga frityren, den varma svampen och smetiga osten var perfekt och riktigt riktigt god. Utan tvekan den godaste svampburgaren jag smakat! Det enda jag skulle kunna klaga på var just att det är en svampburgare, vilket jag personligen tycker är lite trist och tråkigt i jämförelse med en mer klassisk burgare med en biff gjord på soja. Och sen är den ju verkligen inte vegansk, men det kanske framgår.

Cheese friesen var supersmarriga och jättemäktiga, så efter att ha klämt både en burgare och en sån var jag smällmätt, men mycket nöjd. Det var verkligen värt en resa runt halva jorden!
Shake Schack har restauranger utspridda lite över hela NYC och finns även i ett flertal andra storstäder i USA samt i London. Jag käkade bara på den som låg på 8th Avenue.
Superiority Burger, East Village

Superiority Burger borde vara ett namn som de flesta av er har hört om ni haft det minsta intresse för vegoburgare det senaste året. De utnämndes av GQ Magazine till Burger Of The Year 2015 vilket blev en jättenyhet. EN VEGOBURGARE BLIR ÅRETS BURGARE! Waaah! Typ.
Efter att den initiala buzzen lagt sig så blev det dock tydligt att de snarare fått utnämningen som någon sorts symbol för alla världens vegoburgare, snarare än att just Superiority Burgers burgare skulle vara så sjukt jävla speciell i sig. Men oavsett var jag ju tvungen att se what the fuss was all about.
Så – på internationella burgardagen itself så släpade jag min tjej in i en taxi och så satte vi av mot East Village. Väl framme så hittade vi ett liiiiitet hål i väggen, en källarlokal med en helgglasad ytterdörr och ett par spraymålade bokstäver på väggen som enda tecken på att vi kommit rätt.


På insidan fanns typ fyra sittplatser, en disk och bakom den ett trångt kök med tre fyra kockar som stod och langade burgare, shakes och sloppy daves (deras version av sloppy joe’s, typ köttfärssås i burgarbröd) till kunderna som kom in.
Det var tydligt att det var något av ett indieprojekt hela grejen, för hälften av kunderna verkade vara stammisar och det fanns en tydlig hipsterkänsla över lokalen och personalen. Oavsett vad så fick jag snabbt min mat, och vi gick med vår lilla bruna påse till en park precis bredvid för att inmundiga den lilla kändisen.
Och liten var verkligen ordet! Burgaren var stor som en tennisboll typ! Takeawayversionen var inslagen både i bakplåtspapper och aluminiumfolie och kändes som att man skulle kunna äta upp den i typ två tuggor.


Själva biffen var gjord mestadels av bönor, ris och quinoa och kraftigt kryddad för att lyfta upp umamitonerna. Den var god men tyvärr ganska mjuk tyckte jag. Den serverades med pickles, lök, sallat och någon sorts hemmagjord dressing. Det fanns alternativ både med och utan ost, jag tog med. Brödet var samma goda och sega potatisfralla som de flesta amerikanska burgarhak verkar köra med och som är så sjukt mycket bättre än de torra tråkiga grejerna som vi har här hemma i Sverige.
Allt som allt, en god men totalt överhypead burgare. Jag hade dessutom behövt köpa två eller tre för att bli helt mätt då jag inte beställde några fries till. Inte värld att resa över halva världen för att käka. 
Blossom on Columbus, Upper Westside

På kvällen under den internationella burgardagen så hade jag det burgarhak bokat som jag nog kände mig mest peppad på. Blossom on Columbus.
Blossom är en restaurangkedja med tre olika restauranger utspridda på Manhattan där Blossom on Columbus är den mest fancy och nyaste av dem. Det ursprungliga Blossom förstod jag var mer av ett café. Deras grej är dock att servera helt vegansk, men professionellt och ambitiöst lagad med en inriktning mot ”vanlig” mat. Det vill säga inte enbart thai, meze eller olika asiatiska grytor och tofurätter. De är också kända för att ha en av de bästa vegoburgarna i NYC – sin soy bacon and cheese burger. Självklart var det också den jag beställde!


Och nu jävlar snackar vi. Den här knockade mig verkligen under bordet.
När burgaren kom in så såg den lite weird ut. De hade ett hemmabakat bröd som de hade grillat alldeles för hårt i någon sorts mackgrill så det var platt som en pannkaka (lite weird liksom?) och den drällde av olika toppings, men efter första tuggan trodde jag knappt att det var sant.
SÅ STÖRT JÄVLA GOTT. Det var nästan som the real deal! Smakminnena bara klickade i bakhuvudet. Fett, salt, svulligt, knaprigt och tuggigt. Fettet rann utmed knogarna på mig, den stekta löken och det knaperstekta sojabaconet gifte sig perfekt tillsammans med veganosten (som verkligen inte alls var weird eller konstig) och brödet var förvånansvärt gott. Men det bästa var biffen. Alltså holy cow!

Det var en stor och ganska tunn sojabiff med en jättebra och tydlig konsistens, milt kryddad med primärt salt och svartpeppar som kom igenom och helt fantastisk mörkbrun/lätt grå färg. Jag var först helt övertygad om att jag hade blivit lurad och att de helt enkelt serverade en fabrikstillverkad sojabiff, för jag har aldrig käkat något liknande hemmagjort. Men kyparen insisterade på att de tillverkar dem själva i köket, och att det var någon sorts tempehliknande process de använde sig av. Imponerande! Jag måste försöka luska ut hur de gör och se till att få ut de här processerna i de svenska restaurangköken.
Till burgaren serverades dessutom små, men naggande goda sötpotatisfries med flingsalt och svartpeppar. Riktigt gott!
Den här burgaren skulle jag fan ha rest jorden runt två varv för att få käka. Så jäkla bra. Ni måste testa om ni är i New York någon gång framöver! 
Custom Burgers, Newark Airport

Det sista burgarhaket som vi lyckades testa var faktiskt en ren slump medan vi väntade på att få kliva på flyget på Newark när vi skulle hem. I food courten ungefär i höjd med gate 60(?) på terminal C fanns det ett litet burgarhak som hette Custom Burgers. På en surfplatta kunde man själv välja toppings, biff och bröd på sin burgare som sedan grillades på beställning.
De hade en vegetarisk biff (som de bara kallade vegetables, så jag hade inte jättehöga förhoppningar) och några färdigkomponerade toppingsalternativ, men de lät inte så roliga så jag byggde en egen med ost, jalapeños och rödlök.


När den kom från serveringsluckan blev jag dock mycket positivt överraskad! De hade samma sorts smarriga potatisbröd som överallt annars, som var pinfärskt och saftigt. Biffen var redig, gjord av bönor och quinoa och jättebra kryddad. Den hade dessutom riktigt fint tuggmotstånd med hemmakokta bönor och en bra saftighet. Minst lika bra om inte bättre än Superiority’s burgare om jag får säga det själv. Toppingsen var färska och fräscha och allt som allt helt enkelt supergott. Så gott så jag faktiskt var tvungen att gå och beställa en till, den här gången med mer ost och utan rödlök. Att ha stora bitar jalapeños på har jag ju insett nu – bland annat efter att ha smakat Max BBQ Sandwich –  är det nya svarta. Ögonbrynen svettas så det står härliga till, men det är supergott!
Så nästa gång ni får lite tid över på Newark. Besök den här pärlan och svulla på vegoburgare!
Bubblare – Rosa Mexicano

Och sist – ett litet bonustips, som inte alls har med burgare att göra, men som var riktigt bra och värt att rekommendera – Rosa Mexicano!
Rosa Mexicano är en restaurangkedja (verkar vara ett återkommande tema i NYC) med flådiga restauranger med genuin mexikansk mat. Vi besökte restauranger som ligger ganska nära Union Square och som visade sig vara ett riktigt mastodontställe med säkert 7 meter i tak och kanske 200 kvm stort. Väggarna var alla målade i lila och guld och det var livlig stämning. Riktigt häftigt!

Det bästa var dock både maten och servicen. Vi hade en ofantligt trevlig servitris under hela kvällen som hjälpte oss att tolka de olika rätterna (varav hälften innehöll olika kryddblandningar och grönsaker vi aldrig hade hört talas om). Det första hon gjorde var att tipsa om guacamolen för 15 dollar som en starter, vilket jag är mycket glad att vi tog. För två minuter senare kom en kort och satt servitör med mexicanskt ursprung fram till vårt bort skjutsandes en stor vagn fylld med avocados och olika hackade grönsaker och röror och började mortla ihop guacamolen rakt framför ögonen på oss i en jättelik stenmortel. Denna ställde han sedan mitt på bordet mellan oss och så fick vi en jätteskål med hemmagjorda tortillas. Jag kan säga att vi nästan åt oss mäta enbart på den!
Maten som sen kom var helt okej och jättegod, men det är verkligen för stämningen, servicen och guacamolen som ni borde besöka det här stället. Väl värt en kväll, och en resa runt halva jorden! 😉