Hej vänner!
Här kommer ett lite annorlunda inlägg. Inget recept. Inget nytt samarbete. Ingen restaurang eller ny stor resa. Bara lite hederligt gammalt tiggeri och kåseri.
Men, innan jag kommer till det där med tiggeriet så vill jag säga några korta grejer. Först och främst, ska ni verkligen veta, är jag så sjukt tacksam för allting ni har gett mig. Alla ni som läser, testar, lagar, och som då och då återkopplar och säger hej. Alla ni som peppat, köpt mina kokböcker, gett tips på grejer jag borde testa eller som kommit med återkoppling på hur ni gjort egna varianter av mina recept.
Men kanske framförallt också till alla er som inte varit odelat superpositiva hela tiden, utan som gett utrymme för kritik och konstruktiv feedback. Jag fick en särskild sådan kommentar här i förrgår från en kille som heter Niclas, och jag vill lyfta det samtal som följde på hans kommentar lite extra.
För det han tar upp spelar roll. Det spelar jättestor roll för mig personligen, det spelar jättestor roll för bloggen, och det spelar jättestor roll för er som läsare och för vår relation.

Jävligt Gott håller på och utvecklas och förändras. Som ni kanske har sett så har jag sagt upp mig från mitt jobb för att satsa på bloggen på heltid, och med det kommer både stora möjligheter men också stora utmaningar. Det sista jag vill är att bloggen och vår relation ska bli lidande av det här, men jag måste också erkänna att jag har mycket att lära och att jag kommer att gå på en och annan beta.
Så, ta er gärna en sekund och läs vårt lilla (långa) utbyte i kommentarsfältet här  och låt mig gärna veta hur ni ser på det hela. Det är väldigt värdefullt för mig!
Och (här kommer tiggeribiten 😉 ) OM ni gillar vad jag gör, så gå gärna in på Matbloggspriset.se/nominera och nominera mig. Det skulle betyda sjukt mycket för mig!
All the best,
Gustav
P.S De sjukt fina bilderna kommer från en privat liten tillställning jag caterade för några veckor sedan. Foto: Malin Sydne.se D.S