september 28, 2017

Recension: Barley's Food Factory

Barleys’s Food Factory, Kvilletorget 20

Recensent: Jenny Luks
Popcornskålen ställs på bordet så snart vi satt oss. Det är en enkel välkomstgest som omedelbart sätter tonen. Den skäggprydde servitören känns familjär och vi beställer IPA, porter och KRAV-märkt pilsner.
Barley’s Food Factory öppnade 2015, av krögaren Stephan Flodman. Tidigare ägde Flodman veganpizzahaket Kellys på Andra Långgatan och sedermera den minst lika veganvänliga krogen L’Assassino på samma gata. Men det var i det snabbt växande området kring Kvilletorget på Hisingen, som Flodman såg sin chans att slå på stort.
Barley’s Food Factory är en modern krog med mycket attityd. Inredningen är en mix av betong, graffiti, träbänkar, plåtlampor och vintagemöbler. Ur högtalarna strömmar 60-talspop på en behaglig nivå. Vi ögnar igenom menyn och finner två sorters burgare, jackfruitfajitas, rostad majssoppa, pommes frites, sweet potato fries, friterad blomkål och fem sorters aiolidiper. Aiolin är egengjord, berättar vår skäggige servitör.

Mitt sällskap beställer fajitas och majssoppa. Själv älskar jag burgare och väljer den rökiga sojaburgaren från Vegme. Vegme är en ny lirare på marknaden och gillar man köttig veganmat, är den här burgaren det bästa man kan köpa för pengar.
Maten tillagas i öppet kök, som överraskande nog inte är minsta bullrigt, och snart hugger jag in på både burgare och majssoppa. Soppan är perfekt krämig och bjuder på en söt ton av kokos. Mitt sällskap lovordar sina fajitas. Fyllningen serveras i en puttrig panna och med varma tortillabröd bredvid. Konsistenen på jackfruiten är lite för slajmig, konstaterar jag efter ha tjuvsmakat. Och det saknas något kallt och syrligt som bryter av.

Vegmeburgaren levereras i ett fralligt bröd, med vegansk kokosost, BBQ-dressing och grönt. Även om Vegme som produkt är riktigt fin, skulle jag önska lite mer saftighet i presentationen. Jag vill ha kletiga fingrar och smältost i drivor. Jag har dock valt tryffelaioli som tillbehör och jag dippar både sweet fries och burgerbrödet i den.
Jag känner mig väldigt nöjd när jag slickar i mig det sista av aiolin. Stereon spelar Hollies och i den rymliga lokalen sorlas det trivsamt. Flodman själv går runt och serverar och småpratar. Jag funderar på om bugaren trots allt är den bästa i stan. Och kanske, kanske vägs de små defekterna upp av en portion len och syrlig mangoparfait med kaksmulor och kikärtsmaräng.

Barley’s Food Factory sniffar på toppbetyget, och det är kanske gott nog för en ung krog på Hisingen, men i framtiden förväntar jag mig det lilla extra. Och Barley’s har god chans att hitta hem.