Vapiano, Östra Hamngatan 35, Göteborg
Recensent: Jenny Luks
Kedjor, kedjor, kedjor. De finns på gott och ont. Fördelar: Man vet vad som väntar. Om kedjan har en vegansk meny, kan man räkna med att ha tillgång till vegansk mat vart man än kommer. Sportbaren O’Learys är ett exempel och italienska Vapiano är ett annat. Nackdelarna är dock också påfallande. Det ska jag redogöra för efter mitt besök på just Vapiano.
Franchisingkedjan Vapiano öppnade sin första restaurang 2002, i Hamburg. Numera finns över 190 restauranger världen över. I Göteborg finns Vapiano beläget på Östra Hamngatan, mellan Brunnsparken och Kungsportsplatsen. Mitt i shoppingsmeten alltså och väldigt populärt.
Men ett så pass lågt betyg som jag ger Vapiano, trodde jag inte heller var möjligt.
Jag är fullt införstådd med att det är högst osannolikt att en kedja någonsin kommer kamma hem fullpottaren i Vegokommissionens recensioner. Men ett så pass lågt betyg som jag ger Vapiano, trodde jag inte heller var möjligt. Låt mig ta det från början.
Vapiano är en snabbmatskedja, lite som ett italienskt svar på McDonalds, men med något trevligare inredning. Men stressen, sorlet, skramlet, köerna och servicen är densamma. Fast kanske faktiskt sämre. Idén är följande: Man välkomnas i entrén av en värd som delar ut ett plastkort, med vilket man ska registrera alla sina köp. När besöket är över, lämnar man fram sitt kort och betalar.
Först väljer man vilken mat man vill ha genom att ställa sig i rätt kö: antipasti, pizza, pasta och så vidare. Och där står man. Och står. Och står. Vill man beställa pasta OCH pizza får man köa två gånger.
Oerhört ineffektivt om man frågar mig.
Köerna är inte långa. Vi har två sällskap före oss. Men varje ekipage tar väldigt lång tid. Man beställer nämligen inte enbart, utan man står kvar och tittar på när maten lagas. Oerhört ineffektivt om man frågar mig. Jag beställer bruschetta i en kö och går sedan vidare till baren för att beställa dricka och sätter mig slutligen vid ett bord och väntar på mitt sällskap som står i pastakön. Och jag väntar. Och väntar. Och väntar.
Tjugo minuter senare kommer han tillbaka med två skålar pasta som vid första ögonkastet ger ett mycket fattigt intryck. Jag har beställt pastarätten Crema de funghi (champinjoner, ostronskivling, lök och persilja) med tillvalet vegansk grädde. Sällskapet valde Aglio e olio (vitlök, olivolja, chili och persilja) som är vegansk på menyn.
Jag hugger in på min rätt. Grädden är inte minsta krämig, utan snarare vattnig. Pastan är lite för hård för min smak. Visst finns det små svampflarn på toppen av pastan, men i det stora hela liknar mängden mer en kopp Knorrbuljong än en pastarätt. Ostronskivlingen är omöjlig att identifiera.
Trevligt, saftigt bröd men toppingen en aning smaklös.
Mitt sällskaps vitlökspasta är en ren katastrof. Tagliatellen är helt ihopklibbad och dessutom torr. Lite som när man glömt kvar spagettin på diskbänken lite för länge. När han sätter gaffeln i pastan, följer nästan hela högen med. Och smakar gör det inte alls. Möjligtvis en svag ton av vitlök. Bruschettan äter vi parallellt och det är den som mättar. Trevligt, saftigt bröd men toppingen en aning smaklös.
Det är högljutt på Vapiano, en telefon i baren ringer konstant, barn rusar runt, maten är under all kritik, och när en diskplockare frågar om vi var nöjda med maten, berättar vi faktiskt vad vi tycker på ett konstruktivt sätt. Hen skulle vidarebefordra våra synpunkter. Bra där!
Vi klär på oss och går mot utgången för att få betala. Där hamnar vi i besökets fjärde kö…
PRISER:
Bruschetta: 59:-
Crema di funghi: 115:-
Aglio e olio: 99:-
Eriksberg karaktär: 69:-
BETYG:
