mars 21, 2018

Recension: Prime Burger, Stockholm

Prime Burger, Holländargatan 8, Stockholm

Recensent: Rasmus Klockljung
Prime Burger är en liten kedja med fyra restauranger, belägna i varsin stadsdel i Stockholms innerstad. Det är dags för Vegokommissionen att undersöka hur deras veganska burgare står sig i konkurrensen.
Restaurangen ett kvarter från Hötorget är nästan helt folktom när jag anländer mitt på eftermiddagen en vardag, och jag blir genast visad till ett bord och försedd med en meny. Medan jag väntar på att beställa ser jag mig omkring i lokalen. Väggarna är till stor del täckta med träpaneler, och på dessa trängs säkert över 80 fotografier som visar allt från graffiti och trafikljus till butiksskyltar och en container full med övergivna provdockor. Det råder ingen tvekan om vilket land som Prime Burger hämtar sin inspiration från – fotomotiven är förstås från Usa.

Själva biffen är baserad på bönor och quinoa, vilket gör att den är ganska mjuk.

Efter ett par minuter beställer jag en burgare, pommes samt nachos. Det är såklart lika bra att ta in allt veganskt på menyn på en gång, och det dröjer inte länge förrän jag får maten. Burgaren innehåller förutom sallat och lök en salsa på fintärnad tomat, röd lök och koriander samt avokado. Den sistnämnda är inte knappt märkbar, som på vissa andra burgarkedjor, utan här är det ungefär en halv avokado som är snyggt uppskivad högst upp, och som dessutom är riktigt smakrik.

Brödet är gott, men tyvärr inte rostat, och brett med en senaps- och citrondressing. Denna märks av i början men sedan försvinner den allt mer när andra smaker ger sig in i bilden. Själva biffen är baserad på bönor och quinoa, vilket gör att den är ganska mjuk. Den håller dock ihop hyfsat väl och faller inte sönder, men jag hade gärna sett en fastare stekyta. Smaken är dock riktigt bra, med små sting av chili här och där.
Till korgen med nachos ingår det små skålar med dels mer av samma tomatsalsa, dels en guacamole. Den sistnämnda är smått chunky, vilket jag gillar, och har subtila smaker av koriander och lök, och en fin syra. Den passar utmärkt att dippa chipsen i, vilket däremot är knepigare att göra med salsan, där bitarna allt som oftast trillar av.

Det verkliga guldkornet är dock pommes frites. De är så nyfriterade att de fortfarande är varma när jag får dem. Potatisstavarna är ganska tunna och bryts lätt av när jag försöker doppa dem i den tjocka guacamolen, men det är en petitess. Det går alldeles utmärkt att äta dem för sig. Sältan är påtaglig men inte alltför hög, och det är lätt att äta många i ett svep. Detta är faktiskt bland de godaste pommes jag har ätit! En anmärkning är dock att det i botten på papperet de serveras i ligger en hel del oerhört korta pommes, som är bara ett par centimeter små. Det är förvisso bra att hela potatisarna används, men det blir lite pilligt att äta dem.

Medan jag äter fylls lokalen gradvis med folk. Läget nära Hötorget gör Prime till ett bra val för folk som ska på bio eller andra evenemang i närheten, men duger fint även för oss som helt enkelt vill ha god mat. En märklig egenhet som jag lägger märke till är att det i lokalen finns två ljudsystem, och vid ett tillfälle spelas det hiphop vid ena väggen och Erik Saties melankoliska pianostycke Gnossienne 1 på repeat vid den motsatta. En egendomlig ljudkollision, och jag begriper inte vad poängen är med att ha två parallella spellistor. Men maten är förstås det viktiga, och den funkar betydligt bättre.
Jag åt här för något år sedan och var måttligt imponerad av burgaren, men trots att själva biffen är likadan nu som då har rätten ändå lyft rejält. Detta visar vikten av att ha bra toppingar, och i det här fallet är det framför allt avokadon, vilken inte fanns med förut, som gör skillnaden.