Som ni kanske märkt så har jag inte bloggat på ett tag. På ett ganska långt tag faktiskt. Jag vet inte om det är en mindre höstdepression, om det är så att pressen blivit för stor eller om jag helt enkelt tröttnade där ett tag, men nu känner jag iaf att det börjar komma lite på bättringsvägen. Vi får se, jag lovar ingenting.

Även om jag har varit dålig på det här med att skriva så har jag dock varit ute och ätit en hel del på senaste, lagat en massa grejer och tänkt en massa runt mat. Så efter att ha svängt förbi i kväll på releasen av det nya numret av Mat och Vänner så tänkte jag försöka bryta torkan.
För nu nästan fyra veckor sedan så var jag och Sarah på Bröderna Olsson igen. Sarah hade aldrig varit där och käkat (vilket jag förstått är ganska vanligt), utan endast sett det som ett typisk rock-ölhak så jag var dead set på att öppna hennes ögon inför vitlöksundret.
Jag var själv där i våras och recenserade deras hamburgare och over all stil på stället, så läs gärna den texten om ni vill veta mer om vad det är för ett place, men den här gången tänkte jag istället skriva en rad om deras vegetariska fembönschili. Det var första gången jag åt den, men långt innan dess låg den till inspiration för den här varianten på min egen chili.
Jag var ganska spänd – vad jag vet så är det den enda äkta vegetariska chilin som serveras på restaurang i Stockholm, och då inte av vilken restaurang som helst. Bröderna Olsson är nämligen huvudarrangörer av den årliga tävlingen ”Chili Cookoff”  och är självklart även av av flertalet restauranger i Stockholm som är med och tävlar.
In på bordet kom den här skapelsen. En matig och fast chili, spängfylld med bönor och vitlök. Den hade en tydlig tomatbas och var ganska lagom stark, även om jag nog själv skulle ha kunnat ta den snäppet starkare. Den följdes åt på tallriken av hemmagjorda nachos, oststavar, en halverad majskolv och en redig klick gräddfil. Helhetsbetyget skulle jag väl sätta till en 3,5. Gott vare, men ärligt talat inte så sjukt exeptionellt. Framförallt tyckte jag att de kunde filat lite mer på looken och serveringen. Det kändes lite.. basic?
Men men, om ni som jag gillar chili, inte har något emot att lukta vitlök i en vecka och vill ha redigt jävla käk så rekommenderar jag starkt ett besök till Bröderna Olsson. De tar absolut det här med vegetarisk mat på allvar, även om de kanske har ett halvt snäpp kvar till fulländning.