Det har varit en dag att minnas det här. Ungefär vid tvåtiden idag gick twitter ner i ca en halvtimme, åtminstone i centrala Stockholm där jag befann mig. Ordet hade precis börjat spridas – mannen med namnet som ingen kan stava, Qaddafi, var fångad och rapporterades snart också vara dödad. Det är ganska galet hur nära revolutionen och fronten vi är när saker exploderar runt om i världen idag. Bara någon timme senare kunde vi se bilder och videoinspelningar av hur en bruten, blodig och lynchad trashank släpades fram av skrikande och tjoande soldater. Det ger mig en ganska konstig känsla av världar som blandas ihop när jag sitter på bussen i det svenska höstrusket och bläddrar igenom nyhetsuppdateringarna på min iphone…
Men men, livet flyter annars på som vanligt här i Svingelskogen. Igår var jag och Sarah och käkade lunch på Frida och Jag, ett supertrevligt fik med rejäl uteservering om somrarna som ligger vid Rålambshovsparken, upp mot Fridhemsplans tunnelbana. Jag var där i våras och skrev om deras fantastiska rotfruktssallad så när jag i veckan såg att de hade en Halloumiburgare på sin á la carte meny så var jag inte sen till att tvinga Sarah att följa med på en provätarlunch.
Vi tog bägge två burgaren som bestod utav en redig surdegsbulle, sågad i två och fylld med tre tjocka bitar halloumi, ett romansallatsblad och med vitlöksdressing och ungsrostad potatis till.
Dessvärre måste jag faktiskt säga att jag blev besviken. Vi kom dit ungefär vid ettiden och det var inte alls mycket folk där. Trots detta var både min och Sarahs halloumi alldeles kall när den kom till bordet, vilket alla som någon gång käkat kallad halloumi vet är en riktig downer. Det var som att tugga i gummidäck. Potatisen hade också legat på ljummen värme alldeles för länge i ugnen och påminde mig faktiskt en hel del om de där potatisklyftorna man kunde få i skolmatsalen som legat och gottat sig i ett par timmar innan servering. Surdegsbrödet var färskt och gott, men de kunde väl ändå ha kostat på sig att åtminstone värma på det lite, eller rosta det på spisen i några sekunder så att de inte bara blev en vanlig brödbulle?
Helhetsintrycket blev att det såg snyggt ut men att en blind apa skulle kunna ha lagat samma grej tio gånger bättre. Det är synd, för om vi bara hade fått samma mat någorlunda nylagad och med lite mer fantasi (hur svårt ska det vara att rosta brödet?!) så hade det blivit så mycket bättre.
Nej, skärpning där tycker jag. Bara för att det är lunch så betyder det inte att ni kan blåsa folk på 98 spänn och komma undan med det…