I söndags var jag och Niklas ute och käkade. Han ska flytta till Tyskland, vilket gör mig lite dyster, men varje tillfälle att fira ska tas till vara, oavsett what the occation may be. Jag förlorar en fellow foodie, men vinner något att längta till, när han kommer tillbaks och vi kan fortsätta våra matodysseer.

Det är inte alldeles för fullproppat med bra och spännande ställen som har öppet på söndagar, men efter lite efterforskning så såg jag att Bröderna Olssons Garlic & Shots höll fanan högt med 17-01 alla dagar i veckan. Bara där ett plus. Min brors flickvän hade bara veckan innan tipsat om deras burgare och jag har varit sugen på att gå dit och testa deras vitlöksspeckade mat typ sedan jag flyttade till Stockholm, så det kändes som en bra ursäkt. För att inte skrämma bort Niklas (de tar verkligen sin vitlök på allvar på det här stället, vilket sätter sig på andedräkten) så sa jag dock inte vart vi skulle förrens vi var några meter från dörren.
Bröderna Olssons är en på många sätt klassisk rockrestaurang. Det påminner till en viss del om Peppar, en annan grym restaurang vid St Eriksplan, både till inredning och meny. Men där Peppar kanske bäst kan beskrivas som något som bäst skulle passa ute i träsken runt New Orleans känns det som att Bröderna Olsson, med sitt vita kakel och vingliga träbord mer rör sig mot Florida med en touch av Kubanska båtflyktingar. Det är najs.
Maten är Amerikansk och varenda grej på menyn är smockat med vitlök. Man får ge dem att de har hittat ett sätt att sticka ut ifrån mängden på. Det är ont nog om Soulfoodställen i Stockholm, och än färre ställen som skryter med att deras mål är att ”alla gäster ska lämna restaurangen och känna sig rejält vitlöksmarinerade”. Men, gillar man vitlök och vill hålla förkylningarna borta så är det guld.

Deras vegetariska utbud går heller inte av för hackor. Minst tre alternativ, varav en är en rejält jävla bitig hamburgare, en annan en fembönorschili och så några nudelrätter gör att det även för oss grönsaksälskande rockers har något att komma tillbaks ett flertal grejer för.
Sen är det ju dessvärre så att man inte kommer hela vägen på att bara servera gigantiska portioner och att ha en smart twist på käket. Det ska ju också vara förjävligt gott, annars tenderar det att bli ganska ihåligt. Och gott är det, framförallt gillade jag vitlökscoleslawen, men det är inte förjävligt gott. Burgaren serveras med en relativt torr bönbiff, ganska likt något jag själv skulle slänga ihop på en sämre dag. Lite bättre än så kanske de borde kunna rodda. Men, i det hela är det bara en liten skavank på en annars grym, och framförallt grymt stor burgare. Det är jag inte alldeles för bortskämd med ska jag säga.
Och jo, andedräkten ja… Den blir också ganska rejäl. De är förutseende nog med att alltid ha en kvist persilja ståendes vid bordet, men jag rekommenderar er att ladda upp med en rejäl kvist färsk persilja eller dill till morgonkvisten så ni kan exorcera det värsta innan det blir till att möta arbetskollegorna. Tugga på en munfull i någon minut så är du en ny människa.