Den första mars påbörjades licensjakt på det fridlysta lodjuret och det var totalt 10 länsstyrelser som beviljat jakt på 143 lodjur. Förra året fick 201stycken skjutas.
Med en total stam på ungefär 1400 lodjur så kan man ganska snabbt konstatera att det är ungefär 1/10 lodjur av den totala stammen som skjuts av varje år. För de flesta människor så kom detta som en ganska stor chock. Hur kan vi tillåta jakt på ett djur som redan är klassat som ”sårbar” på Artdatabankens rödlista 2020, fridlyst, och har ett strikt skydd i EU:s naturvårdsdirektiv?
Det här är en krönika skriven av en av Jävligt Gotts ledarskribenter under eget namn. Vår politiska hållning är oberoende sunt förnuft.
Signerat: Emil Gustavsson
Emil är CEO & Partner på Jävligt Gott
Färre än 0.001% av tamdjuren blir attackerade av lodjur
Det är något konstiga argument av flera anledningar. Låt oss börja med att titta på argumentet kring skador på tamdjur: Uppsala är ett bra exempel på varför detta är problematiskt. I början av 2010 så fanns det 30 familjegrupper av lodjur i Uppsala län, ungefär dubbelt så många som idag. Det var då inte fler angrepp från lodjur på tamdjur än idag. Argumentet att fler lodjur skapar fler problem är inte så enkelt. Det är också komplicerat eftersom det är främst får som påverkas då lo inte ger sig på större nötboskap.
Det finns ungefär 500 000 får i Sverige idag. Av dessa så blir endast 0.001% attackerade och en bråkdel av dessa avlider. I denna statistik så är det fler attacker från varg, alltså blir marginalerna för lo ännu mindre.
Tar man då antalet får som dödas av lo så får man ett så litet tal att det ens är värt att skriva ut som en risk. Sjukdomar, trafik, och andra dödsorsaker blir därmed väsentligt mer relevant
Inga dokumenterade lodjursangrepp på människor i Sverige
Argumentet kring skador på renar är gammalt. Attackerna är få och det finns dessutom ett flertal län som helt saknar ren som är inkluderat i jakten. Så då återstår argumentet att öka acceptansen för djuret. Antagligen med logiken att färre djur skapar mindre konfliktpunkter mellan människor och rovdjur.
Det stämmer dock inte heller. Lodjuret är populärast av de stora rovdjuren bland allmänheten. I en stor opinionsundersökning från Sveriges lantbruksuniversitet år 2020 var åtta av tio personer positiva till att det finns lodjur i Sverige. Till och med människor som bodde i områden med mycket lo hade ingenting emot dem. Lodjur är inte farliga för människor. Det finns inga dokumenterade fall av lodjursangrepp på människor i Sverige. Inte ens forskare som regelbundet gått in till platser där lodjurshonor haft sina ungar, har råkat ut för några incidenter.
Vi ska dock ha sympati för de som ägnar sig åt får,- och renuppfödning. För alla risker kombinerat så är det egentligen de enda personerna som faktiskt påverkas av vårt bestånd av lodjur. Där jobbar bland annat WWF med en ny AI kamera som ska känna igen ett lodjur och som skrämmer bort djuret. Andra gårdar har satt in alpackas och andra djur som skrämmer bort lodjuren.
Någonstans så tror jag att det handlar om att vi måste ta ett beslut som land. Ska vi ha vilda djur eller inte. Och om vi ska ha det så måste vi hitta strategier för att leva tillsammans med djuren.
Photo: Rolf Nyström/Swedensbigfive.org
Stora pengar på fridlysta djur: hur är vår moral egentligen?
Svenskarna brukar ofta kritisera afrikanska länder för troféjakt och när man utrotar ikoniska djur som tigrar och elefanter. Faktum är att vi inte är så annorlunda här. Det erbjuds troféjakt här i Sverige också där individer tjänar stora pengar på att skjuta fridlysta djur.
Lösningen borde därmed vara att hitta sätt att skydda betesdjur, jobba tillsammans med de som skadas av lodjur samt se till att lodjur inte dödas i jakt. Det hade varit det bästa sättet att faktiskt balansera alla intressen här. För djuret har också ett intresse. Att kunna överleva och inte utrotas. Det är lätt att glömma att det finns intressen som inte bara är människans, och att jorden vi lever på är i behov av att behålla en balans mellan naturen och oss.
Vi publicerar löpande krönikor och ledare som både är signerade och som Jävligt Gott. Vill du också vara med och föra samtalet om hållbar mat framåt på riktigt? Hör av dig till ledarsidan@javligtgott.se, gärna med en färdig text!
Javligtgott.se har äntligen fått sig ett välförtjänt och efterlängtat ansiktslyft efter att ha legat alldeles för många år i det gamla wordpresstemat som jag fixade själv ungefär 2014.
Den nya hemsidan är tänkt att ha ett mycket större fokus på recepten och på att göra det lätt för dig att hitta ny grön matinspiration. Därför har vi bland annat separerat recepten från blogginäggen och arbetat om ALLA recept från grunden så att de nu dels kan räknas om per portion och skrivas ut.
Vi har också lagt större fokus på bilder och videos till de recept som har dem. Det har verkligen varit ett ENORMT arbete och jag vill rikta ett jättestort tack till alla som gjort detta möjligt.
Framförallt till Niclas Lundberg och Tomas Jönsson från Undeco som gjort ett helt oroligt jobb med att bygga upp siten och receptdatabasen från grunden. Ett jättestort tack ska även Rasmus Klockljung och Linda Fodor ha som har lagt ner otaliga timmar på att hjälpa mig att renskriva och tagga om recept och lägga över dem i den nya databasen.
Nu behöver vi er hjälp! Ser ni någon bugg, eller något som ser konstigt ut? Skicka gärna ett mail till oss på felrapport@javligtgott.se eller använd den röda knappen där det står ”Rapportera ett fel” nere i hörnet!