Det här receptet hittade min svägerska Anna i DN för ett tag sedan och nu när vi var nere i sommarhuset allesammans så var hon hell bent på att vi skulle laga det. Inte mig emot, det lät grymt gott. Enda problemet var att det krävde ganska speciella ingredienser (förutom tofu då som ganska många andra i familjen är avvaktande skeptiska mot) och tar ganska lång tid. Till slut, kvällen innan jag åkte till stan igen lyckades vi få till det. And boy, it was worth the wait!
Jag tänker faktiskt ge er två varianter på receptet den här gången. Dels det ursprungliga, som låter grymt gott och dels det som vi lagade då vi inte riktigt hade tillräckligt med tid och heller ingen sichuanpeppar. Men det blev gott det med och är ju lite enklare att få ihop så det kan vara användbart om ni, precis som vi har lite svårt att få till det.