september 28, 2017

Recension: Brewers Beer Bar

Brewers Beer Bar, Tredje Långgatan 8, Göteborg

Recensent: Jenny Luks
Det var för snart tre år sedan som ett gäng gamla bryggare och krögare, bland andra Pelle Frost (Ölrepubliken, The Rover) och Mikael Dugge (Dugges Bryggeri), tog över restaurang Stearins lokaler på Tredje Långgatan och öppnade pub. På Brewers Beer Bar finns 14 kranar med spännande ölsorter som byts ut regelbundet, en omfattande flaskmeny, vin, cider och hela 15 olika alkoholfria drycker.
Lokalen ser ut att vara en gammal lägenhet, med trägolv och turkosmålade dörrposter och golvlister, och det skapar också en skön vardagsrumskänsla. Det turkosa bryter av perfekt mot de gråbruna betongväggarna, som utsmyckats med stiliserat tecknade bryggningsprocesser. Bardiskens framsida är täckt av affischer, i ett närmast decoupageliknande mönster.
Kunde jag anlägga skägg skulle jag vara den första att göra det. Det är klart man vill passa in bland grabbarna på Brewers. Skägg, keps, surdeg, mikrobryggeri. Ja, ni fattar grejen. Epitetet som börjar med H och slutar med ipsters kanske är ett förlöjligande av samtiden, men samtidigt en hyllning till den urbana människan och dess fäbless för nörderi. Ett slags street smart-akademiker, som omvärden ska vara tacksamma över.

Och utan dem hade vi kanske inte haft den underhållande veganpizzamenyn på Brewers Beer Bar. Fyra veganska pizzor finns att välja mellan och jag bestämmer mig för en Vegan Sunshine och mitt sällskap beställer Sweet Plant Feed, samt så klart pizzasalladen: En gigantiskt hög med kål, rädisa, blomkål, granatäpple och nötter i en citron- och hasselnötsdressing. Riktigt kul tillbehör, mättande nog som en enskild rätt.
Vi får in våra pizzor, som redan vid första anblicken är en fröjd för ögat. Pizzan Sweet Plant Feed har en gyllengul bas av sötpotatis- och ingefärskräm och är toppad med tamarimarinerade champinjoner, strimlad vitkål, vårlök, färska cocktailtomater, chiliflakes och en cashew- och limeost. Allt under en bädd av koriander.
Det här är en riktig vuxenpizza. Den bittra cashewosten och den söta krämen kräver vana smaklökar, för att inte tala om koriander vars tvåliga smak delar befolkningen. Jag är inte helt förtjust i upplägget. Konceptet är lite för långt från det jag brukar kalla pizza, men mitt sällskap jublar.

Min egen Vegan Sunshine däremot, kittlar mina morrhår ordentligt. Tomatbas, smält ost, marinerade Oumph-bitar (soja), rökt paprika och chilipeppar, toppat med flarn av ananas och en lite starkare ost. Det är ostigt, sött, salt, rökt. Det är sting och samtidigt mjukt och lent. Och surdegsbottnen ger en helt annan mustighet än en klassisk pizzabotten.
Vi är mätta efter pizza och sallad, men spanar ändå på kakdiskmonoliten bredvid oss. Alla tre desserterna är veganska: En choklad- och mockatårta, en citrontårta och den lite mindre tryffelliknande kakbiten Two Little Birds R.I.P, uppkallad efter vegankaféet på Andra Lång som la ner 2015.
Vi väljer tårtorna. Att bli serverad den här typen av desserter är man inte bortskämd med som vegan, men om man ska vara lite kritisk så är nog chokladtårtan i stabbigaste laget. Det finns en bitter bismak som nog faller många i smaken, men personligen hade jag kanske föredragit något lenare. Mockan gör sig påmind på ett trevligt sätt. Glazen är fin, men hade gärna fått bryta av mer mot den kompakta chokladen. Kakan serveras med kaksmulor och en mycket trevlig kokossorbet, som tyvärr smälter ut snabbt och räcker inte hela kakan ut.

Om man ska sammanfatta besöket, kan man snabbt konstatera att Brewers Beer Bar verkligen inte är något dussinställe. Här erbjuds ett unikt matkoncept, som sannolikt inte påträffas någon annanstans i landet. Sorlet är najs, skäggen är trimmade, ölen delikat, lokalen gemytlig, uppvaktningen vid bordet oklanderlig.
Inom sin genre, det vill säga pub, nosar Brewers på en 5:a. Men om man tittar enkom på maten, finns det lite att jobba med. Desserterna behöver trimmas och vissa av pizzornas smakkombinationer är emellanåt mer roliga än lämpliga. Visst är det skillnad på pizza och pizza, men likväl ställer jag mig frågan: Kan pizza någonsin nå ända fram?