mars 11, 2018

Recension: Lebanon Meza Lounge, Stockholm

Lebanon Meza Lounge, Hamngatan 6, Stockholm

Recensent: Rasmus Klockljung
Till att börja med: om du inte tycker om citron är det här inte en avsmakningsmeny för dig. Men gillar du den syrliga frukten, och dessutom vill bli riktigt mätt, ja då kan detta definitivt vara ett bra val.
På libanesiska restauranger brukar det ofta finnas en vegetarisk avsmakningsmeny, som med några få justeringar vanligtvis går att få i vegansk version, och för den som vill prova många rätter är den ett klokt val. På Lebanon Meza Lounge minskas rätterna ner från 15 stycken till ”bara” 13, men det kompenseras istället av större mängder, något som knappast varit nödvändigt för att vi ska bli mätta. Varje rätt är ganska liten, men den totala mängden mat blir överväldigande.
Eftersom vi är två personer har vi fått ett bord vid ett fönster i ett hörn av matsalen, vilket är tur, för närmare baren är det betydligt stimmigare. Där vi sitter är det inga problem att samtala samtidigt som vi äter, och eftersom en avsmakningsmeny tar närmare två timmar att ta sig igenom är det en stor fördel att kunna prata under tiden. Det är även bra att ha annat att göra än att enbart äta, för det är klokt att ta pauser då och då för att lättare kunna orka med all mat.
Till att börja med serveras de kalla rätterna, som är nio stycken, allihop snyggt upplagda i små skålar. Här finns givetvis hoummos, som är garnerad med olivolja och några hela kikärtor. Den är riktigt len och smakar milt av tahini, och passar utmärkt att doppa pitabrödet i. Tabbouleh är en annan självklarhet, och har framträdande smaker av både citron och mynta. Här är denna persiljesallad verkligen så grön som en tabbouleh ska vara, med pyttesmå bitar fintärnad tomat som färg- och smakkontrast.

Även vinbladsdolmarna är smaksatta med citron, och är fyllda med ris. De smakar fint, men är så små att de kan slukas i en tugga, så fyllningen är nästan inte märkbar. Makdous batinjan, de små auberginerna, har också så lite fyllning , i det här fallet valnötter, att jag gärna hade sett betydligt mer. De är tre till antalet, serverade på en bädd av rucola, och rejält dränkta i – just det – citron. (Nu om inte förr börjar ni nog inse att påpekandet i ingressen är högst berättigat, eller hur?)
Valnötter är något jag tycker mycket om, och de är en av huvudingredienserna i mhamara beldjoz, en röra på rostad och puréad röd paprika, chili och grovhackade nötter. Detta är en av få rätter som har någon hetta att tala om, och jag gillar att nötterna inte är finhackade utan ger ett tuggmotstånd. De är en av få knapriga komponenter på en meny som annars mest består av röror och mjuka grönsaker.

Tabbouleh är en annan självklarhet, och har framträdande smaker av både citron och mynta.

Små okra i en smakrik tomatsås är en annan riktigt god rätt, om än kanske en aning lik mousakaat batinjan, som är små bitar av ugnsbakad aubergine i just tomatsås. Den senare har dock fått smak av ett antal hela vitlöksklyftor som trängs med grönsaksbitarna. På bordet finns också finhackade, marinerade oliver med paprika och lök, samt ännu en given rätt – en oerhört krämig baba ghanouj, den välkända röran gjord på ugnsrostad aubergine, som har en mild röksmak och en betydligt mer framträdande av citron.
Som måltidsdryck har jag valt vitt te. Det är gott med något varmt att dricka till de kalla rätterna, men av rosenvattnet som nämns i menyn känner jag inget spår. Den andra smaksättaren, en bit citron (vad annars?) är dock ytterst märkbar, men blir inte alltför påtaglig.

Efter närmare en timme serveras så de varma rätterna. Här finns fyra falafel, garnerade med tahinisås. De är stora och relativt mjuka, jag hade gärna sett en något knaprigare yta, men smaken är det inget fel på alls. Vi får även en skål med foul modammas, som är bondbönor och kikärtor med en generös mängd olivolja, och förstås citron. Batata bel kezbara ska enligt menyn vara friterade potatisklyftor, men de är så mjuka att jag tvivlar på att tillagningsmetoden är just den. Goda är de hur som helst, och rejält smaksatta med vitlök, koriander, och denna ständigt återkommande gula frukt. Den sista rätten är ett stort fat med grillade grönsaker. Tjocka aubergineskivor, några champinjoner och stora paprikabitar har fått snygga grillränder och fin smak av tillagningen, samtidigt som de inte alls har blivit för mjuka utan fortfarande har en tuggig konsistens, och här och där finns en mild chilihetta.
Jag och mitt sällskap är helt överens om att mhamara är kvällens bästa rätt, tätt följd av hummus och okra, och under måltidens gång beställer vi in nya serveringar av just dessa tre. Man får nämligen utan extra kostnad påfyllning av de rätterna man tycker mest om, vilket är synnerligen sympatiskt. Men som sagt blir den totala mängden mat så småningom enorm, och efter en dryg timme slår mättnaden till obarmhärtigt. Det som man inte orkar äta upp går dock utmärkt att få med sig hem, och för min del räcker det både till lunch och middag följande dag.

Men jag lämnar avsikligt lite plats kvar i magen, för jag vill avsluta med en dessert. Det finns bara en som är vegansk, och sorbet är inte alltid särskilt kul, men ibland fyller det verkligen sin funktion och det här är ett sådant tillfälle. Det sitter riktigt fint med något svalkande som avrundning på en middag med många mäktiga, oljerika rätter. Hallonsorbeten är oerhört smakrik, en av de bättre sådana jag har ätit. Den andra kulan är såklart en citronsorbet, som är härligt läskande. I menyn står det att sorbeterna toppas med ”säsongens frukter”, vilket gör det förbryllande att någon då lagt två stora jordgubbsbitar här. Jordgubbar är knappast i säsong i mars, och följdaktligen smakar de ganska lite. Prislappen på 85 kronor är lite väl i överkant för den ganska modesta mängden sorbet, men smakerna sitter alltså där de ska.
Avsmakningsmenyn serveras för minst två personer och endast för hela sällskapet. Alla rätterna (utom de grillade grönsakerna som inte står ṕå menyn) finns dock att beställa som separata rätter om ni inte gillar citron, eller av någon annan anledning skulle föredra det. Men att få prova så här många olika rätter är ett trevligt sätt att äta, så avsmakningsmenyn kan absolut rekommenderas.