VIGÅRDA, VASAGATAN 44, STOCKHOLM

Recensent: Rasmus Klockljung
Vigårda serverar hamburgare och betecknar det själva som snabbmat, men med tanke på att den lilla kedjan, som har fem restauranger i Stockholm och en i vardera Malmö och Göteborg, ägs av Melker Andersson och Danyel Couets F12-gruppen förväntar jag mig att det ändå finns något som lyfter det till en högre nivå än de stora snabbmatsställena. Jag väljer en av de två (!) Vigårda på Vasagatan, en av Stockholms stressigaste platser, men inne i den lilla lokalen råder ett behagligt lugn. Efter att ha stått i kö en stund går det snabbt att göra själva beställningen och att betala (enbart med kort!), och några minuter senare får vi hämta maten vid kassan.
Den veganska burgaren är gjord på bönor och linser, något som på papperet inte låter särskilt intressant, men den är oväntat god, med en hyfsat kryddig eftersmak. Stekytan är riktigt frasig och burgaren har fin färg på ytan, men inuti är biffen desto mosigare och faller lätt isär när jag skär i den. Ett antal hela linser och solrosfrön trillar ut ur den, och stekytan blir nästan som ett tomt skal på sina håll. Fröna ger en knaprig kontrast till den mjuka biffen, men då gäller det ju att de stannar kvar i den istället för att hamna på bordet, något som är väldigt lätt hänt eftersom burgaren av någon oberiplig anledning serveras på en assiett vars diameter bara är ett par centimeter större än själva burgaren.

Den är något av det mest meningslösa jag har ätit.

Brödet är välrostat och är den godaste komponenten. Brödlocket döljer några tunna bitar avokado som jag antagligen inte ens hade lagt märke till om jag inte sett dem, de smakar ytterst lite. Jag beställde en dubbel burgare och då ligger den ena biffen direkt på den andra utan något emellan, vilket bara gör det ännu svårare att skära dem. Hade de inte hållts samman av ett par små plaststickor hade de antagligen glidit av assietten redan vid första tuggan.
Även tomatskivorna under biffarna saknar smak, medan sallatsbladen åtminstone är märkbara. Någonstans, oklart var, finns även en mild chilismak. Det nedre brödet är brett med coleslaw som ger ett välbehövligt tuggmotstånd, men när jag väl når dit har jag ju redan ätit upp nästan allt annat. Det hade suttit bra med något lite mer tuggigt högre upp i burgaren.

Den serveras med ett valfritt tillbehör och en dipp. Jag väljer pommes, och de smakar helt okej men inte mer än så. Ytan är hyfsat frasig, och smaken sticker inte ut på något sätt. Den enda veganska dippen är en lingon-BBQ med svartpeppar. Den är god, men lingonsmaken är svår att identifiera och någon peppar är knappast märkbar.
Dessutom ingår en pytteliten plastmugg med sallad. Eftersom dressingen är animalisk får jag den utan dressing, och salladen består därmed av torra bitar av sallatsblad, strimlad kål, groddar och en rädisskiva. Den är något av det mest meningslösa jag har ätit, och trots att portionen är så liten lämnar jag kvar det mesta av den.
Med tanke på vilka som ligger bakom Vigårda hade jag som sagt ganska höga förväntningar, och de infrias inte. Så många komponenter i måltiden håller inte måttet, och även om själva burgarbiffen är god så gör mosigheten att den blir svåräten. Jag blev mätt på en dubbelburgare, men för det priset är nivån ändå för låg.

PRISER

Enkel burgare 89 :-
Dubbel burgare 114 :-

BETYG