Hej hej igen!
Livet som småbarnsfarsa är onekligen inte ett som präglas av kulinariska äventyr. Matinspirationen har tyvärr varit ganska mycket i botten på senaste. Som jag har sagt tidigare så har stortjejen (tidigare lilltjejen, nu kallad stortjejen) varit vegetarian i snart ett år nu, vilket ju är roligt, men det gör tyvärr också att jag måste anpassa vardagsmaten min mer efter hennes smak, vilken är ganska smal och enkel.
Vi äter väldigt mycket barnhusman om man nu kan kalla det så. Fördelen med dagens ersättningsproduktsfrenzy är dock att nästan alla av hennes vanliga favoriträtter går att ersätta med någon sorts quorn eller sojaprodukt. Två vanliga veckor kan se ut så här på ett snurrande schema: Gul curry med quorn, limequorn , quornfärssås, korvstroganoff med pasta, sojabullar med stekt potatis och lingonsylt, spenatsoppa med ägghalvor, ärtsoppa, pasta carbonara på fejkon (sojabacon), pasta med tomatsås och mozzarella, viltgryta (utan svamp, finns på bloggen) och lite såna grejer äter vi väldigt ofta.
Nu börjar den nya lilltjejen dock få smak för riktig mat och inte bara bröstmjölk, så jag ska väl göra någon sorts ansats till att laga mat till henne också. Har ni några tips på bra bebisrecept för 6-8 månader? Vegetarisk, gott, nyttigt och enkelt är mina krav.
Men men, det har inte varit helt och hållet mörker på matfronten. På nyårsafton hade vi lite gäster över (alla köttätare förutom en) och då lagade jag en repris från nyår 2011, ett av de första inläggen som jag skrev här på bloggen. En svamp- och valnötsstek på steroider skulle man kunna kalla det. Otroligt gott och lyckat blev det! Det närmsta man kan jämföra det med i köttväg är kanske som en svampsmakande köttfärslimpa, för det var lite så den blev i konsistensen. Vi åt den tillsammans med en rostad vitlökssås som jag hittade på den här bloggen (på grönsaksbuljong istället för oxfond så klart) och saltstekt potatis.
