Ibland alltså! Då händer det. När smak, textur, tillbehör och bara ren jävla tur sammanfaller perfekt. det här var en sån kväll.
Vi har en klassisk rätt som min sambos syster introducerade i storfamiljen för flera år sedan ur någon gammal Arlareceptfolder som går under namnet ”viltkyckling”. Jag har en lite mer avancerad version av den på bloggen sedan tidigare, kallad ”skogsgryta”. Det är den givna go-to rätten när det ska lagas enkel storkoksmat som passar till potatisgratäng och enkelt kan lagas till 20 personer (min sambo har en väldigt stor familj). Här om dagen så gjorde jag en liten variant av den grytan, fast på oumph och med lite mustigare ingredienser, och plötsligt så satt jag med renskav på tallriken! :O
Okej. Innan ni ragear totalt. Det var inte renskav. Det var shreddad oumph med en jävligt god viltkryddning. Och nej, jag minns faktiskt inte exakt hur renskav smakar, det var trots allt typ tolv, tretton år sedan jag åt det sist. Men jag fick verkligen en riktig smak flashback när jag tog en tunn bit oumph som fått gotta sig riktigt länge i såsen och stoppade in i munnen. Texturen, smaken, tillbehören. Det var helt sjukt!
Så – om ni, som jag, älskade renskav, eller viltkött överlag, men inte längre har möjligheten, lyxen eller viljan att käka det. Då har jag något som säkert passar er perfekt!
Vad tycker ni? Lever receptet upp till era förväntningar? Jag ska dock genast ge mig på att experimentera vad man kan göra med den här oumphen i olika klassiska skavrätter. Till rårörda lingon och potatis var det iaf riktigt nice!
*Edit* Jag har lagat den här rätten i en lite uppdaterad form flera gånger sedan jag hittade på den här rätten, bland annat på min youtubekanal där jag bjöd WWF Sveriges expert på hållbar mat på just den här rätten, fast med pulled oats och ostronskivling istället för oumph. Här nedan har ni videon och här finns det uppdaterade receptet.
