Hej hej!
Jag tänker att ni säkert är nyfikna på att höra lite om hur det var att vara med på Halv Åtta Hos Mig och om hur jag tänker och känner så här i efterhand.
Ja – jag kan ju börja med att säga att det ju inte direkt var min plan att komma sist(!), men å andra sidan var det ju sjukt jämt. Det skiljde ju ett ynka poäng från mig på sista (andra) plats och de andra på första plats. Men jag känner mig som en vinnare – dels för att jag tyckte att jag framställdes väldigt sympatiskt, fick sjukt mycket bra PR för bloggen (TACK TV4!!) och mina böcker Jävligt God Husman och Jävligt Gott – Bloody Good Vegetarian BBQ  men framförallt för alla de fantastiska tillrop och snälla ord som jag fått under veckan och efter. Ni är verkligen de bästa följare/läsare/människor man kan tänka sig att ha! Så allt som allt är jag en mycket glad vegolax så här i efterhand.

Maten och deltagarna
Temat för veckan var Vegetarisk mat – och vi var allesammans typecastade för att representera olika ”typer” av vegoätare. Jag som någon sorts djurrättsförespråkare/all in vegetarian, Andreas som hälsofreak, Michelle som meatlessmondayätare och Natalia som rawfoodvegan. Varken Andreas eller Michelle var dock heltidsvegosar utan åt kött ibland, och Natalia var ju egentligen vegan, men gjorde undantag när det bjöds på annat.
Och det ska sägas så här – vi bestämde våra respektive menyer långt innan vi hade någon aning om vilka de andra gästerna skulle vara – vilket ledde till både en hel del lustigheter och svårigheter.
Det absolut roligaste med hela den grejen var ju utan tvekan när det visade sig att Andreas skulle laga Fooled Pork till sin huvudrätt, ett recept som han hade hämtat härifrån Jävligt Gott!!! Hahaha. Ni skulle ha sett hans min på måndagen när vi presenterade oss för varandra för första gången. Han blev helt vit i fejjan! Sjukt roligt – men han levererade verkligen med heder och gjorde något nytt av det hela, vilket var jättegott.


Andreas är för övrigt den av deltagarna som jag har bäst kontakt med så här i efterhand. Han driver fitness/matbloggen superkroppen.nu där han berättar om sina eskapader som hinderbaneinstruktör/galning och diverse annat. Väl värt ett besök – inte minst för att han är så jävla snygg och trevlig! 😉
Min egen meny
Själv så bjöd jag på en meny bestående av:

• Svampsoppa med Västerbottensgratinerad knäckepizza till förätt
• Gräddstuvade vegetariska köttbullar med hasselbackspotatis, pressgurka och rårörda lingon till huvudrätt
• och Lingonparfait med farmor Gretas havreflarn till efterrätt.

(Klicka på länkarna för recepten!)

Det ska dessutom tilläggas att jag lagade en helt separat veganmeny till Natalia – vilket ju typ framgick i programmet (men som jag inte fick några extrapoäng för! ;P Men ja änte bitter!) Recepten till hennes veganköttbullar hittar ni här!
Min tanke var att servera en meny som i grunden reflekterade vem jag är i min matlagning och vad jag och Jävligt Gott handlar om – det vill säga gedigen och god mat, som bara råkar vara vegetarisk. Jag älskar husmanskost och har som ni kanske vet till och med släppt en hel bok om det – Jävligt God Husman – som vill visa att det kan vara precis lika enkelt och gott att äta klassisk svensk husmanskost utan att behöva döda några djur på kuppen.
Jag är egentligen inte en förrättsmänniska, eller efterrättsmänniska what so ever – så just förrätten måste jag säga inte var mitt proudest moment ever. Det var dessutom så jävla sjukt stressig under inspelningen, så jag hann inte riktigt rädda soppan när den blev alldeles för tjock. Jag borde dessutom ha silat den istället för att mixa den – så det är väl mitt tips om ni försöker laga om den!
Men i övrigt var jag själv faktiskt sjukt nöjd med hur maten blev – även om den inte föll riktigt i de andras smak till 100 %.
 

Men det är här det kommer in det här med de andra deltagarna. Om jag hade vetat att jag skulle bjuda en superhungrig matbloggare som redan höjt mig till skyarna, en rawfoodvegan och en köttätare på middag. Då hade jag nog bjudit på något annat. De här köttbullarna är till för oss som aldrig skulle drömma om att äta kött, men gråtit oss till sömns över att vi aldrig igen skulle få äta bra husman. Inte för de som blivit veganer för att äta nyttigare eller för de som ju regelbundet får käka vanlig husman. Och för att göra Andreas nöjd så hade jag ju behövt servera fyra gånger så stora och guldpläderade vegobullar! Hahaha 🙂 (Ingen fara på taket – vi har talat ut om det 😉 ).

Inspelningen
En av de mest udda delarna av hela den här upplevelsen var onekligen själva inspelningen. Avsnitten spelades in i slutet av oktober förra året (ja mer än ett halvår i förväg, jag han nästan glömma bort att jag hade varit med innan det visades…), under fyra dagar i streck.
Varje dag (förutom min egen) började runt tvåsnåret med att vi spelade in meny-intervjuerna på något hotell i närheten. Det tog nån timme eller två, och därefter skjutsades vi hem till personen som skulle bjuda på käk för dagen. Första dagen var dock lite annorlunda då vi inte fick träffa varandra innan vi skulle ses ”på riktigt” – så medan de andra tog tjugoevla omtagningar av hur de går fram till dörren, plingar på och hälsar på värden fick vi andra sitta och häcka i varsin bil på parkeringen. Ganska bisarrt.

Och just det här med de ständiga omtagningarna var nog det jag minns mest. Glöm allt vad ni tror att ni vet om spontana och härliga TV-middagar. Här skulle varje skål tas om fyra gånger, varje roligt skämt dras om fem (-Det där var roligt! Säg det igen och titta på Michelle!). Och för en person som mig som ändå sätter någon sorts heder i att vara en god värd så var det helt jävla outhärdligt att behöva följa deras koncept till punkt och pricka – jag fick inte ens själv presentera maten utan de andra var TVUNGNA att först fråga ”de här köttbullarna – hur har du gjort dem” innan jag fick berätta typ någonting what so ever.
Sen så fort förrätten var serverad så skjutsades de andra in i ett sovrum med order om att vara knäpptysta medan jag fixade med huvudrätten i en halvtimme och det sen var dags att återupprepa kameradansen runt matbordet.
Och nej – Pia är inte med. 😀 Haha, vi snackade med en inslagsproducent som ställde frågor och tog anteckningar om vad som var kul – och som vi var under strikta order att alltid kalla Pia 😉
Sammanfattning – aka skulle jag göra det igen?
Ja du, det vette kattsingen. Det har varit nervigt som attans, och jag är i grunden verkligen inte ett fan av realityTV – å andra sidan har jag fått så sjukt mycket kärlek av er alla, nya vänner och en onekligen unik upplevelse. Så kanske det kanske. Men om TV4 inte hade ringt upp mig i första hand så hade jag verkligen aldrig kommit på tanken att anmäla mig själv om man säger så. (Och så fick jag det sagt också – humblebrag).
Puss å kram på er!