Hej vänner!
Som ni kanske vet så är jag en sucker för det här med mattraditioner och säsongsbetonad mat. Även när de rör sjukt köttiga grejer som jag egentligen inte riktigt befattar mig med i övrigt, typ att grilla på somrarna eller att svulla i kräftdjur i slutet av sommaren.
Jag är av den fasta övertygelsen att det stora i matkultur egentligen inte sitter i smaken, eller i själva råvaran (även om det kan låta lite konstigt för vissa – hela poängen med att ha kräftsskiva är ju att äta kräftor, eller?). Snarare skulle jag vilja hävda att det lika gärna kan sitta i just traditionerna, i festandet med sina vänner, och i själva idén. Visst, traditionerna med kräftsskivor föddes under en tid i Sverige då vi åt det som naturen bjöd på – för att vi inte hade något annat alternativ. Och när kräftorna äntligen var stora nog att kunna fiskas upp så firade man denna lyxråvara med en stor fest, som dessutom sammanföll med höstens inträde å allt sånt där.
Idag firar vi inte kräftskivor för att kräftorna ÄNTLIGEN finns tillgängliga (jo kanske i någon mån, men de går faktiskt att köpa året runt från kina eller Turkiet, newsflash). Vi firar i ganska stor utsträckning för att fira. Det är traditionen. Det är festen, och det är för att få en ursäkt att käka kräftor, något som är så pilligt att folk i gemen inte orkar göra det stup i kvarten.
Så, då tänker jag så här. Varför då inte skippa hela den där ”äta djur” biten, och behålla allt det andra? Kronärtskockorna är också i säsong, de är också sjukt pilliga att äta, och de är väldans smarriga. Och med rätt tillbehör kan de också bli salta, svulliga och riktigt roliga att stoppa i sig tillsammans med ett par deciliter nubbe.
Så därför vill jag slå ännu ett slag (det är inte som att jag är först på bollen) för kronärtskocksskivorna genom att bjuda på en god lag att koka dem i, samt två fantastiska såser som kan ersätta det lite småtrötta smöret och flingsaltet.