Hej vänner!
Idag blev det inget Bråvallainlägg som utlovat, det kommer nämligen nästa vecka på grund av att både de och jag fick fullt upp i våra socialamediekanaler med annat. Jag har nämligen varit i Rom över valborgshelgen och lyxat till det i dagarna trenne tillsammans med min sambo. Helt barnfritt och fullständigt fantastiskt var det! Inte så veganskt, men väldigt bra för alla lakto-ovos och cheeselovers överlag.
Jag (som säkert en hel del andra) har drömt om att åka till Italien, ja i stort sett så länge jag kan minnas. Pastan och pizzans förlovade hemland med mustiga rödviner, hetlevrade män och gulliga små tanter. Där allting är lite mer passionerat och genuint och där de framförallt kan det här med mat så jävla mycket bättre än alla oss andra. Italien är verkligen Europas romantiske och lyxlevande lillebror som lever det där livet alla andra avundas, men som man också vet har det ganska knapert och inte mår helt bra under ytan. Det är trots allt landet som födde både Gomorran och Berlusconi, som gjort tutt-TV till ett internationellt välkänt fenomen och vars regeringsombildningar är stormigare än ett avsnitt av Glamour. Men, tro mig. Man förlåter dem, för de är så förbenat charmiga och de älskar ju verkligen livet så fruktansvärt mycket! Hur kan man inte göra det när man är så förbenat bra på att laga pasta?
Den här resan var egentligen inte avsedd att vara en jobbresa. Jag fyllde nyss 30 och fick flygbiljetten ner i present av min sambos familj. Men jag skulle ju inte riktigt vara mig själv om jag inte tog vara på tillfället att äta så mycket fantastisk pasta som möjligt när tillfället gavs.
I förväg gjorde jag lite research i form av att fråga er på Instagram om era bästa tips, och ni levererade som vanligt med råge! Här ser ni själva tipsen jag fick, så slipper jag skriva ut dem allesammans på nytt.
Och vi hamnade på en massa fantastiska ställen, samt några inte riktigt lika fantastiska ställen. De mindre fantastiska var dock helt och hållet vårt fel i kombination med att vi ju faktiskt någonstans (i alla fall min sambo :P) är vanliga dödliga som faktiskt inte prioriterar att äta den perfekta rätten EXAKT varenda måltid, utan ibland faktiskt bara vill ha något i magen.
Två listor som jag också kollade en hel del på var dessa över Roms 10 bästa pastaställen och 10 bästa pizzerior. De är verkligen väl värda att kolla upp inför sin resa! För tro mig, av den erfarenhet jag lyckads anförskaffa mig under tre intensiva dagar så kan jag konstatera att det är stor skillnad på pasta och pasta även inom Italien. Priserna var heller inte monumentalt mycket högre på de bättre ställena än på de lite mindre bättre, så det känns absolut värt att prioritera att ta sig någon kilometer extra för att få tag i den där riktigt, riktigt goda upplevelsen.
Mina rekommendationer
Här är de ställen jag rekommenderar och som jag själv hann besöka! Jag avslutar med några fler som jag var väldigt sugen att besöka, men som pga tidsbrist och fullbokat får vänta till nästa besök. Då är min plan att åka och jämföra Roms topprankade utbud av Cacio e Pepes för att försöka kora den bästa i stan. Det var verkligen en helt otroligt god pastarätt, och jag kände mig lite förvånad över att det inte pratats mer om den i Sverige?! Den var så god att jag var tvungen att slänga ihop mig en egen vegansk variant typ det första jag gjorde när jag kom hem till Sverige, så den får ni recept på i helgen! :*
Salumeria Roscioli
Den här restaurangen fick jag både rekommenderad på Instagram och den fanns med i listan över Roms 10 bästa pastaställen som jag hittade här ovan. Vi kom dit efter en lång, regnig och inte alldeles för trevlig promenad utmed några av Roms största bilgator (jag rekommenderar er verkligen att försöka ta smågatorna istället!). Så när vi väl kom fram var vi både blöta och ganska trötta på att gå. Vi hade dessutom bokat bord sent på kvällen då det var fullt vid 19.30 sittningen (som är den tidiga i Rom! Sena vanor har de, italienarna) så vi hade stannat på ett annat ställe några timmar innan och ätit lite förrätter.
Om man tittar på bilderna av restaurangen så ser restaurangen mysig och pittoresk ut, det som inte syns är att den är jätteliten och rätt så trång, med en stor delidisk som tar upp ungefär en 1/4 av lokalen. Vi fick bord precis bredvid den och det tog säkert en kvart innan våra näsor vande sig vid den intensiva ostdoften från disken. Restaurangen var dock fullsatt, så trots den trevliga kyparens goda försök att hitta något annat till oss så blev vi kvar sittandes där vi kom in. Det lilla problemet glömdes dock snabbt bort så fort pastan kom in. Både sambon och jag blev helt swept away av både smaken och texturen.
Det vi i Sverige kallar Al Dente är uppenbarligen gravt överkokt i Italien. Det var nästan så att man skulle kunna spela gitarr på spaghettin och karva ut sina initialer i bordet med pennen. Men samtidigt var det otroligt gott! Hädanefter ska jag koka min pasta betydligt mycket mer varsamt, och försöka lägga lite extra pengar på att köpa bättre kvalité. För det var otroligt stor skillnad på pasta som var gjord för att kokas riktigt al dente och den svenska typen som aldrig riktigt når det här mellanstadiet då den har rejält med tuggmotstånd utan att vara hård och torr.
Jag beställde en Cacio e Pepe som på riktigt var bland det godaste jag ätit i hela mitt liv. Precis som resten av Rom, inget för veganerna eller för den som är petig med löpe. Men för oss som ibland käkar ost. Himmelriket.
Gå absolut hit, men försök att boka bord i god tid så ni får sitta lite längre in i restaurangen. Ät pastan och småprata med personalen. Ni kommer inte bli besvikna!
Enoteca e Taverna Capranica
Sista kvällen åt vi på ett ställe som jag på Instagram fick rekommenderat med orden ”deras tryffelpasta hemsöker mig fortfarande”. Och jag måste nog erkänna mig lika hemsökt jag efter det besöket! Vi var där och åt sista kvällen och slog på stort med både förrätt, pasta och efterrätt (skippade så klart secondin/köttet, jag fattar inte hur italienarna får i sig så sjukt mycket mat till middag utan att vara smällfeta hela bunten?!).
Enoteca betyder vinotek (typ) och det här stället hade vin utmed hela väggarna och en enormt lång vinlista indelad efter olika italienska regioner. Så klart inget annat än italienskt dock! Vinet var riktigt billigt (24 € för en flaska lokalt odlat rödvin!) och kyparna pålästa och trevliga. Till förrätt beställde jag en enorm boll med buffelmozzarella som serverades med grillad aubergine, grillad tomat och pesto. Helt fantastiskt gott, men vanligtvis hade jag blivit mätt bara på den! Därefter beställde jag in den beryktade tryffelgnocchettin (små gnocchis) som var helt jävla otroligt smarrig. Potatispastan var krämig och perfekt i konsistensen och såsen mustig men riktigt fin i smaken. Till efterrätt käkade jag den krämigaste tiramisun jag tror att jag ätit i hela mitt liv. Helt fantastiskt!
Restaurangen ligger mitt i centrala Rom, strax ovanför Pantheon på ett litet torg som restaurangen tagit sitt namn efter. Svårt att skilja från alla andra turisthak i närheten, men väl värt ett besök. Inte minst för den mysiga stämningen, trevliga personalen och livepianisten i det ena rummet! Se till att få ett bord i pianorummet för maximal romatisk upplevelse 😉
Fiaschetteria Beltramme
Det sista stället som vi käkade middag på och som jag gärna vill rekommendera lite extra är Fiaschetteria Beltramme. Det är ett litet, väldigt italienskt ställe som känns som ett typiskt hak där romarna själva käkar sin pasta, fast snäppet ambitiösare och flashigare. Och uppenbarligen väldigt populärt, för tipset vi fick om att boka bord i förväg var väldigt välbehövligt. Folk stod på riktigt konstant i kö utanför dörren i sina försök att få drop in bord och kyparen blev påtagligt trött efter ett par timmar på att säga åt folk att det tyvärr var fullt och att de fick boka eller komma förbi betydligt senare på kvällen.
Vi åt även här buffelmozzarella caprese till förrätt och pasta med ett riktigt prisvärt Barolovin till maten. Pastan var inte riktigt lika fantastisk som på de andra två ställena, jag åt en pasta pesto som var god, men inget utomvärldsligt och min sambo en cacio e pepe som inte alls höll samma standard som den på Roscioli.
Behållningen på det här stället är dock verkligen stämningen, personalen och helhetsupplevelsen. Servitrisen som jobbade för kvällen var nog en av de coolare servitörer jag varit med om. Hon bollade truliga gäster i dörren med roliga kommentarer om vår mat och hade överlag sjukt mycket skinn på näsan. Om ni vill få den kompletta italienska ”hemma hos”-upplevelsen ska ni utan tvekan boka bord här.
Bubblare
Trattoria Dell’Omo
En ganska ocharmig liten restaurang som låg nära vårt hotell som dök upp när jag googlade på pastahak i närheten. De verkade ha ganska okej recensioner på Tripadvisor så vi chansade och gick dit, och fick oss någon av en upplevelse! Det visade sig vara här italienarna själva föredrog att käka, långt bort ifrån de turistiga haken längre in mot centrum. I köket stod mamma (på riktigt, en jättekort och gråhårig liten kvinna – sprungen rätt ut ur myten!) och på golvet sprang ägaren själv runt som en kortklippt och småtjock juggernaught, ständigt på jakt efter att fylla på en vinkaraff med lite mer av husets egna röda. Vi kunde under lunchtimmen vi var där se att tydligen var det 1) cacio e pepe man skulle äta och 2) rödvin som gällde för alla, oavsett ålder eller tid på dygnet. Värt ett besök om man vill ha ”the real roman experience”
Roma Sparita
Jag försökte boka bord här, men det var tydligen fullbokat. Stället är känt för att enligt Anthony Bourdain, den kände och ständigt resande matälskaren känd från serien ”No Reservations” som bland annat finns på Netflix (kolla, jättebra!), ha Roms bästa Cacio e Pepe. Nu kan jag inte riktigt uttala mig om det, men ni kan se videon från hans besök på deras hemsida, och det ser onekligen gott ut!
Gelato!
Ät glass! Så ofta och överallt du kan. Det är fan inte att leka med!
Så, det var det! På söndag kommer mitt eget recept på en vegansk version av Cacio E Pepe (som ni kanske märker har jag blivit smått besatt av den här rätten…) och i morgon bitti ska jag iväg till Passion Matlagning och våra elever i Husby och lära dem att laga den!
Ciao!
