Tanken var att Niklas och jag skulle ha käkat på Lao Wai, en omtalad helvegetarisk kinesrestaurang, men den var fullbokad. Efter ett misslyckat försök till att vänta ut ett ledigt bord gav vi upp och strosade vidare och hamnade på vad som mycket väl kan räknas som en av de mest spejsade restaurangupplevelserna jag haft so far. Café Piastowska.
Tänk er en inredning som ligger någonstans emellan Greve Vlads sovrum och en östeuropeisk taverna pyntat från topp till tå med artonhundratalsromantiska tavlor, gobelänger och annat krimskrams. Husmor själv, ett 1,5 meter stort vithårigt russin med mer rustik charm än Queen Elisabeth övervakar servicen och ser till att maten serveras till gästernas belåtenhet.
Servitrisen gav ett aningen virrigt men mycket charmigt intryck när hon lite småbesviken informerade oss om att den vegetariska soppan inte alls var lika bra som långkoket på benmärg och rödbetor de annars serverade och försökte gång på gång pracka på oss det hon ansåg vara rätt val från köket. Det blev inte någon märgsoppa, men vi satte glatt tänderna i de polska pirogerna ”som är mycket polska, de finns på varje restaurang” och efterrätten ”en nötmassa som är mycket bra för lungorna”. Niklas mindes ”Piastowianka”, någonting som liknade ostsprängda röstis kallade ”plasec” med gräddstuvad champinjonsås och surkål från sitt förra besök vilket fick komplettera vår trerättersintroduktion för två i det polska köket.
Och vilken introduktion det blev! Helt fantastiskt gott. Framförallt ”Piastowianka” var en en upplevelse utöver det vanliga. Mustigt, smakrikt och för en svennebanan som mig, en uppfriskande ovanlig take på husmanskost.
Hit måste ni gå. Basta.
