Jag fick en uppmaning av en vän via Facebook att inte bara mesa mig med tråkig svensk husmans korvstroganoff. ”Ge dig på en riktig rysk orginalstroganoff!” lät det. ”Det är allt grejer det”.

Hur skulle jag kunna motstå?
Efter lite grävande på internet efter ett orginalrecept på stroganoff så har jag lärt mig så här mycket:
1. Det finns knappt
2. Det innehåller åtminstone absolut inte tomat
3. Receptet är gammalt som gatan
Det jag lyckades lista ut med någorlunda säkerhet är så här mycket. Receptet härstammar mycket riktigt ifrån Ryssland. Det har fått sitt namn efter någon militärsnubbe som levde under mitten av 1800 talet och som var en finsmakare av rang. Rätten i sig verkar dock ha funnits långt innan honom, men gjordes känt av denne man och hans huskock som vann någon sorts tävling med denna rätt anno 1891.

Exakt vad orginalreceptet innehåller tviste de lärde om. Av vad jag kunde utröna så går det ungefär någonting i linje med: nötkött, sour cream (eller smetana, en rysk variant), gul lök och oftast svamp. Sedan börjar variationerna. Dijonsenap, dillfrö, vin och ovan nämnda tomat är ingredienser som ofta figurerar, så även inlagd gurka även om jag inte riktigt blev klok på om den skulle i grytan eller bara ätas bredvid…

Eftersom att jag då nu inte tänker använda nötkött, utan istället begagnar mig av Anna Skippers sojabitar så valde jag att förutom grundreceptet också begagna mig av rödvin och dijonsenap för att kompensera. Jag hade kört med dillfrö också om jag hade haft något hemma, men tji fick jag.
Och seriöst. FAN vad gott det blev! Herre jävlar, varför har jag inte lagat det här tidigare?!