Under mina försök att täcka in #sthlmsbestvegoburgers (minus ändelsen) så har jag konstaterat att det finns en ohejdad fascination där ute bland Stockholms krog och foodtruckvärld kring friterade portabelloburgare. Käk har en. Angry Diner har en (recension kommer). Och tonvis med andra ställen har en ofriterad och helstekt svampbiff i sin burgare. Så jag tänkte, varför inte försöka bräcka dem?
Jag är faktiskt inte alls så förtjust i de här burgarna. Visst. Jag fattar. Kött = umami = svamp = gott. Typ. Fast jag tycker att det i 9 av 10 fall bara resulterar i att du käkar svamp mellan två bröd med lite sallad. Inte en burgare. Framförallt när de (som på angry diner) serverar burgaren med tryffelmajonnäs (ja, jag kan stava maionaise på tre miljarder olika sätt). Men, jag gillar friterad mat och jag gillar att försöka göra saker bättre och svulligare än Rappar Petter och Arge Snickar Anders.
Jag tror att det här receptet behöver liiite till snickrande, för jag tyckte inte att konsistensen blev helt 100. Men det kan man antingen rå bot på genom att göra biffarna lite tunnare (och tråkigare, catch my drift?) eller kanske genom att variera mängden ströbröd lite. Testa dig fram till något du gillar vettja. Men gott blir det iaf!