Eller, hur ful får mat vara och fortfarande platsa på en matblogg?
Jag är den första ett säga att för att jag ska bli sugen på att testa ett recept från instagram, någon blogg eller youtube så måste det se gott ut, se enkelt ut och få mig att känna att ”damn sistah! I’ve gotta try that!”. Annars blire inget. Det är liksom hela grejen med matbloggande. Det finns hundratusentals jävla recept där ute, och fler matbloggare än du kan räkna. Det som får dig att laga min mat är kort och gott helt enkelt bara en fråga om känsla. Blir du inspirerad eller inte?
Då känns det ju som en riktigt dålig idé att lägga upp ett recept med en bild som ser så här fruktansvärt jävla oaptitligt ut. Så varför gör jag det då, kan man undra? Jo, för att det helt enkelt var så jävla gott. Helt otippat faktiskt – därav att jag inte ansträngde mig för att ta en bättre bild med en bättre uppläggning (som för övrigt aldrig varit min styrka). Det var ett rent ”vad har jag i kylskåpet” recept, en regnig och trist jobbahemifråndag och det tog typ en kvart att rodda ihop. Men jäklar i lådan vad det var värt det! Sen är jag ganska lat av mig, så jag pallade inte laga det igen bara för att få bra bilder, så ni får väl bara ta mig på ordet helt enkelt. Risken är dock att ni aldrig ens kommer att testa eftersom att det är så fult, så då får jag väl helt enkelt leva i ensamhet med denna hemlighet for ever and ever.