Hej!

Länge sen sist nu. Måste verkligen säga att det senaste året inte varit Jävligt gotts starkaste. Det var fem månader sedan mitt senaste inlägg och dessförinnan var det väldigt glest mellan posterna. Trots detta har ni fortsatt komma tillbaks och nyåret satte ett besökarrekord, kul men känns lite smått oförtjänt.
Vårens torka har berott på många olika saker. Dels har jag dragits med mjukvaruproblem som vida översteg något som mina patetiska små kodarskills kunde knäcka och dels har jag haft fullt upp på hemmafronten. Vi väntar nämligen barn! Om två veckor smäller det, så vänta er en hel del recept på barnmat framöver;)
Lilltjejen, som ju nu då snart blir stortjejen, har dessutom blivit vegetarian under våren (helt på eget bevåg, jag är såååå stolt:)) så jag har fått fila ganska mycket på mina barnvänliga recept. Lyckligtvis är hon betydligt mycket mer förtjust i quorn och sojaprodukter än hennes köttätarmamma, men vi jobbar nu bägge två stenhårt på en kampanj för att vända henne till den ljusa sidan.
Jag har dock inte slutat laga mat, och den här pausen har om någonting gjort att jag blivit än mer peppad på bloggandet och att fortsätta utvecklas i köket. Just nu är det italienskt som är the big thing, och för två veckor sedan var jag och min svåger på en fantastisk kurs hos Al Dente Stockholm i färsk pasta där jag lärde mig följande recept på durumvete orecchiette (öronpasta).
Det är sjukt gott, jättenkelt och roligt att laga, har gjort det två gånger till sedan dess – senast idag med hela min avdelning från jobbet på en sommarträff vi hade. Därav den jättelika skålen på bilden.