Jag stod inför en ganska trixig utmaning i går när det skulle lagas middag till familjen som var på besök. En vegansk och sojaintollerant bror, en GI-ätande morsa, en kräsen flickvän och ett snart 20 årigt muskelberg… Vad lagar man då liksom?

Jag känner att GI-maten fick stryka en del på foten, men alla tyckte i alla fall att resultatet blev riktigt gott. Smått inspirerad av Vegankrubbs rawfoodlasagne och en pastarätt jag käkade på Vapiano i höstas snodde jag ihop följande kreation. Om jag skulle ändrat någonting i efterhand så skulle jag nog ha haft lite mer blomkål i förhållande till cashewnötterna i såsen samt gjort denna lite fetare. Nu blev bechamelen ganska söt, vilket funkade på ett sätt, men det blev lite over the top för att vara 100 % i min smak och jag tror att lite mer fett skulle ha gjort lasagnen lite mer lik ”vanlig” lasagne. Det är också viktigt, som i alla lasagner att ha tillräckligt mycket vätska i från början för att den ska bli god och krämig. Alltid lite mer än vad man tror är mitt grundmått.